Euro

Article on other languages:

del.icio.us del.icio.us
Digg Digg
Furl Furl
Reddit Reddit
Rojo Rojo
Add to OnlyWire

Euro (latinska)
Ευρώ (grekiska)
Евро (kyrilliska)
Land: Europeiska unionen
Delas i: 100 cent
ISO-4217-kod: EUR
Förkortning: Eurosymbolen
Eurosymbolen

Euro (€) är den europeiska valuta som används av femton av Europeiska unionens medlemsländer och sex länder eller områden utanför unionen. Stavningen av valutans namn stavas på sedlarna ”Euro” (latinska bokstäver) och ”Ευρώ” (grekiska bokstäver). Trots detta stavas valutan i mer daglig skrift ”Evro” på slovenska, ”Ewro” på maltesiska och en aning varierande utanför euroområdet, till exempel ”Evra” på isländska och ”Евро” på bulgariska.[1] Den officiella förkortningen enligt ISO 4217 är EUR på alla språk. Någon officiell förkortning för den mindre myntenheten cent finns inte, men c och ct har föreslagits.

Innehåll

Utformning

Sedlar

Huvudartikel: Eurosedlar
Eurosedlar
Eurosedlar
Ett eurocentsmynt.
Ett eurocentsmynt.
Det officiella utseendet av eurosymbolen.
Det officiella utseendet av eurosymbolen.
Verkligt utseende i datorer (och utskrifter).
Verkligt utseende i datorer (och utskrifter).

Euro finns i sju olika sedelvalörer: 5, 10, 20, 50, 100, 200 och 500 euro. Alla de femton officiella euroländerna trycker sedlar, och de ser likadana ut oberoende av var de är tryckta. Vissa länder trycker dock inte 200- och 500-eurosedlar, även om sådana sedlar är giltiga även i dessa länder. De europeiska mikrostaterna (Monaco, San Marino och Vatikanstaten), vilka genom formella avtal med Europeiska unionen (EU) har tillåtelse att använda euron som betalningsmedel, får inte trycka eurosedlar.

Under 2008 planeras en ny serie av sedlar att ges ut, med vissa grafiska ändringar. Dels ska ordet ”Euro” skrivas även med kyrilliska bokstäver (ordet står redan med latinska och grekiska bokstäver men sedan 1 januari 2007 används även det kyrilliska alfabetet inom unionen), dels ska vissa säkerhetsförändringar ske. Den exakta utformningen är fortfarande inte bestämd. En del medlemsländer kräver också att en- och tvåeuromynten ersätts av sedlar. Detta har bifallits av Europaparlamentet men förkastats av Europeiska centralbanken (ECB). Eftersom ECB är en självständig centralbank är den inte bunden vid vad varken parlamentet eller Rådet beslutar i frågan.

Mynt

Huvudartikel: Euromynt

Det finns också åtta olika myntvalörer, en och två euro samt ett, två, fem, tio, tjugo och femtio cent. Den ena sidan är gemensam för alla mynt, oavsett i vilket medlemsland de är präglade. Den andra sidan är nationell och alltså olika i olika länder. Alla mynt är dock giltiga som betalmedel i hela euroområdet. Myntens kanter är lika i alla länder utom för tvåeuromynten, där den varierar. De europeiska mikrostaterna (Monaco, San Marino och Vatikanstaten), som genom formella avtal med EU får använda euron som betalmedel, får också prägla euromynt - med egna nationella motiv på baksidan.

Finland och Nederländerna har beslutat att inte använda de två minsta mynten, och tillverkar således inga en- eller tvåcentsmynt, utom för myntsamlare.

Från och med 2007 ser mynten annorlunda ut på den gemensamma sidan, eftersom EU har fått tolv nya medlemsländer sedan euron togs i bruk 2002. Kartan visar numera hela Europa, även de länder som inte är med i unionen. De gamla mynten kommer även i fortsättningen att gälla som betalningsmedel men kommer successivt att fasas ut.

Valutasymbolen €

Precis som den amerikanska dollarn har en valutasymbol ($) har även euron en egen symbol: €. Det var Europeiska kommissionen som bestämde symbolens design, efter att en allmän undersökning hade minskat ner antalet förslag från tio till två. Den slutliga vinnaren var den belgiska designern Alain Billiet. Den officiella historien om eurosymbolens uppkomst bestrids dock av Alain Billiet, den före detta grafikdesignchefen för Europeiska gemenskapen, som hävdar att han har skapat tecknet som en allmän symbol för Europa.[2]

Symbolen är enligt Europeiska kommissionen ”en kombination mellan den grekiska bokstaven epsilon, som är en symbol för den europeiska civilisationen; ett E för Europa; och de parallella linjerna symboliserar eurons stabilitet”. Europeiska kommissionen har också specificerat hur den officiella symbolens exakta proportioner och för- och bakgrundsfärger ska vara.[3]

Dessa noggranna instruktioner har inte hindrat de som designar teckensnitt för datorer (vilka oftast funnits i USA) att utforma symbolen efter eget tycke och smak. Symbolen har fått smalare bredd än specificerat, i stil med siffror och tidigare valutasymboler $ och £. I och med att de flesta pappersdokument framställs i datorer, är det denna utformning som används mest.

Var valutasymbolen placeras varierar från land till land. Det finns ingen officiell standard för var eurosymbolen ska placeras.[4] I Finland och Tyskland brukar eurosymbolen placeras efter siffrorna. I Sverige används den inte mycket, där föredrar man att skriva ut ordet euro eller använda förkortningen EUR i stället.

En annan fördel med den valda symbolen är att den är lätt att skriva på skrivmaskiner genom att skriva versalt C med likamedtecken (=) ovanpå.

Historia

Eurons ursprung kan spåras tillbaka till den 13 mars 1979, då det dåvarande EEG (Europeiska ekonomiska gemenskapen) införde ecu (ECU – european currency unit, europeiska valutaenheten). Detta var en artificiell räkne- och valutaenhet som bestod av en vägd korg av medlemsstaternas valutor. När euron infördes ersatte den ecun i förhållande 1:1.

År 1990 startade Ekonomiska och monetära unionen med tre etapper. Den tredje etappen avser en gemensam valuta.

Eurons introduktion

Den 1 januari 1999 infördes euron som gemensam valuta i elva EU-länder med en fast växelkurs mot de gamla lokala valutorna. Grekland blev det tolfte eurolandet den 1 januari 2001. Inga av de ursprunliga länderna hade folkomröstat om själva valutabytet. Däremot hade Irland och Frankrike hållit folkomröstningar om Maastrichtfördraget 1992, där den gemensamma valutan ingick i paketet. Av fransmännen röstade 51 för fördraget, medan 49 procent röstade emot. Av irländarna röstade 68.7% ja. I Finland var införandet av euron ingen kontroversiell fråga, till skillnad från Danmark och Sverige.

Den 1 januari 2002 ersatte de nya fysiska metall- och papperspengarna de nationella valutorna. De nya mynten – 50 miljarder stycken – har en sida som är gemensam för alla länderna och en sida som är specifik för respektive land, medan sedlarna – 14,89 miljarder stycken – har samma utseende i alla länder i euroområdet. Det sammanlagda värdet av de sedlar och mynt som tillverkats uppgår till mer än 664 miljarder euro.

Euron betyder dock mycket mer än bara ett valutautbyte. Den berör privatpersoner och företag, inte bara i de länder som har antagit den gemensamma valutan utan i hela världen.

För att underlätta gränsöverskridande betalningar i euro utfärdades en förordning (EG 2560/2001) om att sådana betalningar upp till vissa beloppsgränser ska behandlas på samma sätt som betalningar inom ett land, till exempel så tas ingen särskild utlandsavgift ut för uttag i bankomat.

En gemensam centralbank

Samtidigt som euron introducerades tog den Europeiska centralbanken (ECB) över ansvaret för penningpolitiken från de nationella centralbankerna. I centralbanken, som har sitt huvudkontor i Frankfurt am Main, fattas besluten av en grupp som består av riksbankscheferna från euroländerna samt en direktion på sex ledamöter som utses av euroländernas toppolitiker.

Den viktigaste delen av finanspolitiken är statsbudgeten. Om man flyttar över penningpolitiken till ECB i Frankfurt ställer detta högre krav på politikerna och de enskilda medlemsländernas finanspolitik för att de ska kunna uppnå eller bibehålla en stabil ekonomi.

Sveriges ställer sig utanför

Efter att Bretton Woodssystemet med dess fasta växelkurser upphörde i början av 1970-talet förde Sverige en penningpolitik med fast växelkurs och återkommande devalveringar, den sista 1982. Växelkursen sattes mot en så kallad valutakorg. Fram till 1977 deltog också Sverige i valutaormen, men från det året sattes växelkursen ensidigt från svensk sida.

Den 17 maj 1991 övergick Sverige till att knyta kronans värde till eurons föregångare ecun som ett led i en ny penningpolitik, med låg inflation som mål. Målet var att kunna delta i det europeiska växelkurssamarbetet ERM. Kursen var under perioden i medeltal 1 XEU = 7,42 SEK. Men redan 19 november 1992 var man tvungen att överge den fasta växelkursen, trots åtgärder från Riksbanken, på grund av spekulation mot kronan och flera andra ERM-valutor. De stora summorna i samband med denna spekulation var mest att svenska företag för säkerhets skull förde ut pengar för att betala kommande leverantörsräkningar.

Kronan har sedan dess haft en fritt flytande växelkurs, vilket i början betydde att den snabbt sjönk i värde; vid årsskiftet var kursen 8,55. Det misslyckade försöket med fast växelkurs kan förklara varför Sverige var tveksamt till deltagande i valutaunionen vid denna tid, vilket skulle ha förutsatt en ny fast växelkurs.

Sveriges dåvarande borgerliga regering föreslog i sin proposition om Sveriges medlemskap i EU den 11 augusti 1994, att riksdagen skulle avgöra vid en senare tidpunkt om och när landet skulle delta i valutaunionens tredje steg, den gemensamma valutan. Därefter skedde riksdagsvalet som resulterade i en ny majoritet och en socialdemokratisk regering, vilket inte förändrade riksdagens inställning i frågan: vid omröstningen om EU-inträdet den 15 december 1994 bifölls propositionen. En folkomröstning var inte aktuell vid denna tid. Tre år senare, den 4 december 1997, beslöt riksdagen att Sverige inte skulle delta från början, utan en ”vänta och se”-period inleddes. Beslutet motiverades med att det inte fanns folkligt stöd i Sverige för ett deltagande.

Carl Bildt hade dock redan föreslagit, som förste partiledare, en folkomröstning i riksdagsdebatten den 8 oktober 1997. Bildt var för euron, och såg folkomröstningen som ett sätt att driva frågan framåt. Vid Socialdemokraternas extrakongress i mars 2000 tog partiet ställning för Sveriges medlemskap, men att frågan skulle avgöras i en folkomröstning, för att undvika motsättningar inom partiet. Någon tidpunkt föreslogs inte. Först efter riksdagsvalet i september 2002 beslöts om datum för folkomröstning, den 14 september 2003.

Av riksdagspartierna var Socialdemokratiska arbetarepartiet, Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna för, och Centerpartiet, Miljöpartiet de gröna och Vänsterpartiet mot att Sverige skulle gå med i valutaunionen och införa euron som valuta. Detta följde partiernas allmänna hållning till EU, utom vad som gällde för Centerpartiet. Samtliga partier hade större eller mindre grupper med avvikande mening.

Folkomröstningen gav resultatet:

  • 42,0 procent ja-,
  • 55,9 procent nej- och
  • 2,1 procent blanka röster.

Således beslutade riksdagen att inte införa euron i Sverige.

Den kanske enda särställningen euro har i svensk lag är en lag[5] om att EU-förordningen[6] om gränsöverskridande betalningar i euro även ska tillämpas i Sverige, vilket innebär att utlandsavgifterna för uttag och betalningar i euro över Sveriges gräns har tagits bort på samma sätt som i euroländerna. Det gäller dock bara uttag av euro i Sverige eller i euroländer från svenska konton och överföring av euro (som är kostnadsfritt via Internet) och inte till exempel uttag av kronor i Sverige från bankkonton i utlandet eller uttag av andra europeiska valutor.

Som del av medlemskapet i den Europeiska unionen är Sverige skyldigt att införa euron som sin valuta. Joaquin Almunia, EU:s valutakommissionär, har sagt att man rätteligen kan dra Sverige inför domstol för att inte ha gått med i euroområdet, men att en sådant agerande inte är önskvärt eller nödvändigt. Moderata samlingspartiet har sagt att man inte tänker hålla en folkomröstning under sin första regeringsperiod men att man, precis som Socialdemokraterna, önskar införa valutan. Sedan hösten 2007 kräver Folkpartiet, som första riksdagsparti, att frågan om en ny folkomröstning åter aktualiseras.[7] Partierna kan komma att vara tveksamma till en ny folkomröstning i och med kompakt motstånd i alla svenska opinionsundersökningar. Reinfeldt sade också i december 2007 att det knappast blir en folkomröstning förrän det finns ett stöd i opinionen för euro.[8]

Se även Folkomröstningen om införande av euron (Sverige)#Opinionen efter folkomröstningen.

Danmark tvekar

Euroopinionen i Danmark.
Euroopinionen i Danmark.

Danmark förde tidigare en liknande politik som Sverige, med devalveringar av den danska kronan, men 1979 var Danmark ett av de länder som bildade EMS (Europeiska monetära systemet). Inom ramen för systemet genomfördes ytterligare devalveringar fram till 1982, varefter Danmark övergick till en fast växelkurs. Sedan 1987 sattes denna kurs i praktiken mot den västtyska marken, och från 1999 mot euron (1 EUR = 7,46 DKK). Kursen har under hela denna tid hållits inom de tillåtna gränserna, för närvarande +/- 2,25 procent. Den fasta växelkursen har ett brett stöd i Danmark och det finns inga planer på att överge den, men man har inte velat följa de övriga länderna i EMS och införa euron som valuta. Därför blev Danmark ensamt kvar i växelkurssamarbetet ERM2, tills att EU:s nya medlemsstater började delta efter 2004.

År 1992 fick Danmark fyra undantag från Maastrichtavtalet (efter en folkomröstning med nej och en modifierad med ja som resultat), däribland att landet inte måste införa den gemensamma valutan. Efter dess införande 1999 genomfördes en folkomröstning år 2000 om Danmark ändå skulle övergå till euron. Opinionsundersökningar visade länge på stöd för eurons införande, men åsikterna svängde före omröstningen, som resulterade i att kronan behölls.

Enligt en undersökning som Danske Bank låtit genomföra, och som publicerades i tidningen Börsen den 28 februari 2008, visade sig att 51,4 % av de tillfrågade var säkra på att rösta ja till euron medan 48,6 % var säkra på att rösta nej.

Dagbladet Børsen genomför varje månad opinionsundersökningar (meningsmålinger) om de fyra undantagen, däribland euron, som brukar visa på ett stöd för eurons införande. I undersökningen i maj 2008 var 54 % av svaren ja-svar, 42 % nej-svar och 4 % visste ej vad de skulle svara.[9] Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen har utlovat en folkomröstning, angående samtliga fyra undantag från EU, under den nuvarande mandatperioden (alltså före 2011).[10]

Montenegro och Kosovo

Dessa två självstyrande provinser i den förutvarande unionen Serbien-Montenegro hade valt att ha euro som valuta. Anledningen var att de gick över till tyska mark informellt när den jugoslaviska dinaren hade hyperinflation mellan 1992 och 1994. År 1999 beslutade Montenegro att formellt använda D-mark, som ändå användes i praktiken; senare följde Kosovo efter. 2006 blev Montenegro självständigt och har euro som valuta. 2008 utropade Kosovo sin självständigt och har fortsatt ha euron som valuta.

När ett land byter valuta måste någon ansvara för värdet för de gamla sedlar som löses in. För de egentliga euroländerna gör staten det (via nationalbanken) och betalar genom att trycka nya eurosedlar. Om ett land byter till euro utan att kunna trycka sedlar, blir det en mycket stor kostnad, när staten måste använda valutareserven eller låna euro att växla den gamla valutan mot. Ingen valutaväxlare vill växla in den gamla valutan annars. För provinser i ett valutaområde går det dock. Centralbanken och resten av valutaområdet, i detta fall Serbien fick stå för den gamla valutan. En del av hyperinflationen orsakades av att många växlade till tyska mark.

Valutaunionen utvidgas

De tio medlemsstater som anslöt Europeiska unionen under 2004 och de två medlemsstater som anslöt 2007 är alla bundna till att införa euron. Således gjorde Slovenien det den 1 januari 2007. Cypern och Malta följde efter 1 januari 2008. Slovakien väntas införa euron som valuta 1 januari 2009, även om det formella beslutat först tas i början av juli. Innan ett land kan ansluta sig måste landet uppfylla konvergenskriterierna.

Eurons betydelse

Hur påverkar euron ekonomin?
Hur påverkar euron ekonomin?

Enligt euroanhängarna ökar det ekonomiska ömsesidiga beroendet med euro och underlättar samtidigt handeln mellan euroområdets medlemsländer. Detta är till nytta för medborgarna i euroområdet, eftersom ökad handel historiskt är en av de stora drivkrafterna till ekonomisk tillväxt. Vidare skulle detta bidra till syftet med den gemensamma marknaden inom Europeiska unionen, inklusive (sedan 1992) den fria rörligheten för personer, varor och kapital. Den fria rörligheten för tjänster är ännu begränsad.

En annan fördel som lyfts fram av euroanhängare är borttagandet av bankernas transaktionsavgifter och växelkurser. De var tidigare en betydande kostnad för individer och företag vid växling mellan valutor. Å andra sidan förlorade bankerna denna inkomstkälla.

Ett annat resultat av den gemensamma valutan är att prisskillnaderna, särskilt skillnader i prisnivåer, bör minska. Prisskillnader kan medföra arbitrage, det vill säga handel mellan länder som enbart sker för att utnyttja prisskillnader, vilket verkar utjämnande på priserna i euroområdet. Detta bör också öka konkurrensen mellan företag, vilket medverkar till att hålla nere inflationen, vilket är till gagn för konsumenterna. En studie gjorde av Nigel Allington, Paul Kattuman och Florian Waldmann under 2005 har påvisat en sådan prisutjämning nedåt, i jämförelse med de EU-länder som inte använder euron (Sverige, Danmark, Storbritannien).[11]. I Sverige, Storbritannien och östra Danmark har konsumenter svårare att utnyttja prisskillnader på grund av höga färje/bro/tunnelavgifter.

Euroområdet

Huvudartikel: Euroområdet
██ Euroområdet██ EU-länder utan euro

██ Euroområdet

██ EU-länder utan euro

   

Monaco, San Marino och Vatikanstaten får prägla egna euromynt eftersom de har formella avtal med EU som tillåter de att använda den gemensamma valutan som betalmedel. Andorra, Kosovo och Montenegro får däremot inte prägla några egna euromynt eftersom deras användande av euron är informellt. Endast de euroländer som är medlemmar i EU har rätt att trycka eurosedlar.

Euron är även officiell valuta i bland annat de franska utomeuropeiska departementen Guadeloupe, Martinique, Franska Guyana (Karibien), Saint-Pierre och Miquelon (vid New Foundland) samt Réunion (i Indiska oceanen). Dessa områden finns avbildade bredvid Europakartan på baksidan av samtliga eurosedlar.

Utvidgning

Huvudartikel: Euroområdets utvidgning
Alla EU-länder utom Danmark och Storbritannien har förbundit sig att införa euron förr eller senare.
Alla EU-länder utom Danmark och Storbritannien har förbundit sig att införa euron förr eller senare.

Enligt Maastrichtavtalet ska euro införas i alla EU-länder när respektive land uppfyller krav om bland annat låg inflation och små budgetunderskott samt att valutan har varit bunden till euron genom ERM2 i minst två år och under den tiden fluktuerat inom ett rimligt intervall. Sverige har inget undantag, eftersom landet inte var medlem när undantag gavs, men har hållit sig utanför genom att inte binda valutan mot euron genom ERM2.

De flesta medlemsstater som anslöt sig 2004 och 2007 är, till skillnad från Sverige, angelägna om att införa euron. Den 1 januari 2007 blev Slovenien det första landet av ”de nya medlemsstaterna” att införa euron, och den 1 januari 2008 införde även Cypern och Malta den gemensamma valutan. Bulgarien kommer under våren 2008 att ansöka om inträde i ERM2 även om det mesta pekar på en anslutning till hösten 2008 som tidigast. Däremot går det trögare för de folkrikare medlemsstaterna. Varken Polen, Tjeckien eller Ungern har anslutit sig till ERM2 och de är således de enda länderna som inte har gjort det av de länder som anslöt EU under 2004. Ländernas ekonomier uppfyller inte heller de övriga konvergenskriterierna särskilt väl.

Se även

  • Wikimedia Commons har media som rör Euro

Källor

  1. ^ Engelska Wikipedia: Linguistic issues concerning the euro
  2. ^ Connolly, Kate (2001-12-23). Inventor who coined euro sign fights for recognition. The Observer. Guardian Unlimited.
  3. ^ The €uro: Our Currency. europa.eu. Hämtat 2007-10-25.
  4. ^ Frequently Asked Questions. europa.eu. Hämtat 2007-10-25.
  5. ^ Lag (2002:598) om avgifter för vissa gränsöverskridande betalningar. SLS. Hämtat 2008-02-02.
  6. ^ Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2560/2001. europa.eu. EurLex. Hämtat 2008-02-02.
  7. ^ Beslut i korthet - Folkpartiet
  8. ^ Glöm euron, Reinfeldt (Swedish). Aftonbladet (2007-12-02). Hämtat 2008-02-03.
  9. ^ Meningsmålinger Maj 2008 (PDF). Dagbladet Børsen (5-7 maj 2008). Hämtat 2008-05-09.
  10. ^ Fogh vil af med EU-forbehold. Børsen. Hämtat 2008-02-02.
  11. ^ One Market, One Money, One Price? (pdf). Allington, Kattuman, Waldmann. International Journal of Central Banking. Hämtat 2008-02-02.

Litteratur

  • Patrick Hunout & Patrick Ziltener: European Monetary Union: The New Leviathan, The International Scope Review. 1998
  • Allington, Kattuman, F A Waldmann: One Market, One Money, One Price? Price Dispersion in the European Union. Research Papers in Management Studies, The Judge Institute of Management, University of Cambridge. 2005

Externa länkar

---Sidenote START---
Euromyntens olika nationella sidor
EU-länder med euro
Belgien · Cypern · Finland · Frankrike · Grekland · Irland · Italien · Luxemburg · Malta
Nederländerna · Portugal · Slovenien · Spanien · Tyskland · Österrike
Andra länder med euro
Monaco · San Marino · Vatikanstaten
Anslutande länder
Estland · Lettland · Litauen · Slovakien

Läs gärna mer om euro · euroområdet · euromynt · eurosedlar
EU-portalen — metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Euro

This article is from Wikipedia. All text is available under the terms of the GNU Free Documentation License.

Giant Panda

Mercedes Car
James Bond Guide
This site monitored by SitePinger.net