|
Article in other languages:
|
Real Madrid [realmaðri´ð], egentligen Real Madrid CF (Real Madrid Club de Fútbol),[1] är en professionell fotbollsklubb från Madrid, Spanien, som sedan 1929[2] spelar i högstadivisionen La Primera División. De har blivit kända för sitt helvita matchställ och kallas i spansk media ofta för ”Los Blancos” (de vita) eller ”Los Merengues” (marängerna).[6][2] Real Madrids B-lag, Real Madrid Castilla, spelar i Segunda División. C-laget, tidigare känt som Real Madrid Aficionados, spelar i Tercera División. Förutom fotboll har klubben även en basketsektion, Real Madrid Baloncesto, grundad 1932, som också varit mycket framgångsrik.[7] Real Madrid, som grundades 1902,[2] är en klassisk storklubb som hade sin mest framgångsrika period under 1950-talet då de vann Europacupen för mästarlag fem år i rad, 1956–1960.[8][9] Ett stort antal stjärnor spelade då i laget, bland annat Alfredo Di Stéfano och Ferenc Puskás.[9] I laget ingick även den svenske landslagsspelaren Agne Simonsson,[10] som hittills är den ende svensk som spelat för Real Madrid.[11] Sedan 1947[12] spelar klubben sina hemmamatcher på den femstjärniga[13] Santiago Bernabéu-stadion med kapacitet för 80 000 åskådare. Tidigare spelade de på Estadio Chamartín.[14] Real Madrid har tidvis haft stor dominans i den spanska ligan, men har stundtals utmanats av andra lag, inte minst av ärkerivalen FC Barcelona. Rivaliteten till Barcelona är mycket stark och grundar sig på historien – Real Madrid är huvudstadslaget och symbolen för den spanska centralmakten, medan FC Barcelona varit motsatsen med dess starka katalanska identitet.[15] Även grannklubben Atlético Madrid anses vara en stor rival och mötet mellan Madridklubbarna varje år kallas El Derbi madrileño. Den senaste storhetsperioden inleddes 1998, då Real Madrid för första gången sedan 1966 vann Champions League.[16][17] Bedriften återupprepades 2000 och 2002.[18][19] Under 2000-talets första år har namnkunniga internationella storstjärnor som David Beckham, Claude Makélélé, Zinedine Zidane, Luís Figo, Ronaldo, Roberto Carlos, Michael Owen, Raúl, Robinho, Fabio Cannavaro, Javier Saviola, Klaas-Jan Huntelaar, Arjen Robben och Wesley Sneijder spelat för klubben. Stora stjärnor i dagens trupp är Cristiano Ronaldo, Kaká, Karim Benzema, Sergio Ramos, Xabi Alonso, Ruud van Nistelrooy, Iker Casillas och Rafael van der Vaart.
Organisation och supporterstödLiksom ärkerivalen FC Barcelona och flera andra klubbar i spanska ligan är Real Madrid medlemsägd och till skillnad från flertalet klubbar i den engelska ligan (Premier League) finns därmed ingen enskild ägare.[20] Ordförande i klubben, klubbpresidenten, utses av medlemmarna i val där alla myndiga medlemmar är röstberättigade. I valen förutses flera kandidater delta. I samband med valkampanjerna lockar ofta kandidaterna med valfläsk i form av löften att värva en en eller flera nya superstjärnor. Mandatperioden för presidenten är fyra år. Han kan dock bli omvald flera gångar. Antalet klubbmedlemmar (socios) är år 2008 cirka 85 000. Förutom medlemmarna i klubben finns också (hösten 2008) 1844 officiella supporterklubbar (penyas) med över 200 000 medlemmar spridda över hela världen.[21] Vid sidan av klubbmedlemmar och penyamedlemmar finns också ett mycket stort antal fans som uppger att de håller på Real Madrid. Dessa beräknas uppgå till flera hundra miljoner personer och Real Madrid anses därmed vara en av de allra populäraste fotbollsklubbarna i världen.[22] 1999 lanserade man en egen TV-kanal, Real Madrid TV (RMTV). Kanalen sänder dygnet runt. Förutom A-laget rapporterar man även vad som händer i B-laget, C-laget och i ungdomslagen (Juvenil). Reportage om äldre spelare och ”klassiska matcher” visas ofta. Kanalen sänder både på spanska och engelska.[23] EkonomiUnder 1990-talet byggdes ett jättelikt skuldberg upp under dåvarande klubbpresidenterna Ramón Mendoza och Lorenzo Sanz. År 2000 var Real Madrid den mest skuldtyngda fotbollsklubben i världen med skulder på 270 miljoner euro, drygt 2,5 miljarder kronor.[24] År 2001 sålde man emellertid sin träningsanläggning till Madrids kommun för motsvarande cirka fyra miljarder kronor. Kritik riktades mot kommunen där vissa ansåg att man betalade ett överpris och att köpet i praktiken var ett rent bidrag.[25] Hur som helst fanns nu pengar att i ett svep betala av alla skulder samt en stor summa kvar att köpa spelare för. Efter det steg intäkterna snabbt och säsongen 2004/2005 övertog man positionen från Manchester United som (mätt efter omsättningen) den rikaste fotbollsklubben i världen.[26] Den positionen har man behållt sedan dess och säsongen 2007 nådde omsättningen ny rekordnivå på 351 miljoner euro, cirka 3,7 miljarder kronor.[27] Idag (2009) har Real Madrid ännu mer, omkring 366 miljoner euro (3,9 miljarder kronor), i intäkter. Real Madrid har ett rykte om att man nästan alltid lyckas värva spelare man absolut vill ha.[28] År 2001, under Galácticos-eran, värvade man fransmannen Zinedine Zidane från Juventus för 73,5 miljoner euro, den då högsta transfersumman någonsin.[29] Året innan hade man betalat 58,5 miljoner euro för portugisen Luís Figo som tidigare spelade i rivalklubben Barcelona.[30] År 2002 skrev Ronaldo, världens då bästa fotbollsspelare, på för Real som fick betala 43 miljoner euro till italienska Inter Milan.[31] Den 1 juli 2003 köpte man loss David Beckham från Manchester United för omkring 35 miljoner euro.[32] I juli 2005 värvades Robinho från brasilianska Santos för 24 miljoner euro. Den 8 juni 2009 lyckades den "nygamle" klubbpresidenten Florentino Pérez knyta stjärnan Kaká (från AC Milan) till klubben. Real Madrid uppges ha betalat 65 miljoner euro, drygt 700 miljoner kronor, för den brasilianske superstjärnan.[33][34] Bara några dagar efter uppgav den engelska storklubben Manchester United att de accepterat ett rekordbud från Real Madrid på 80 miljoner pund (960 miljoner kronor – det i särklass högsta budet någonsin för en idrottare[35]) för den portugisiske yttermittfältaren Cristiano Ronaldo.[36] Ronaldo skrev på ett sexårskontrakt med Real den 26 juni.[37] Xavier Sala i Martín, som är ekonomiansvarig i rivalklubben FC Barcelona, frågade sig tidigt hur Real Madrid, med skulder på cirka sex miljarder kronor, kunde köpa spelare för rekordbelopp och undrade om det rörde sig om nya fastighetsspekulationer.[38] Enligt tidningen El Mundo tog Real Madrid två lån på sammanlagt 153 miljoner euro (motsvarande 1,6 miljarder kronor) för att ha råd med sina stjärnförvärv.[39] HistoriaStorklubben grundas
Alfredo Di Stéfano i mitten.
Bernd Schuster, Real Madrids förre tränare, spelade själv i klubben åren 1988–1990. Han kom från rivalerna FC Barcelona, där han spelat i åtta år (1980–1988).
Real Madrid startade när fotbollen introducerades i Madrid av professorer och studenter tillhörande Institución Libre de Enseñanza, inkluderande flera akademiker från Oxfords universitet och Universitetet i Cambridge. Dessa bildade Football Club Sky år 1897 och ur Sky bildades två nya klubbar år 1900, New Foot-Ball de Madrid och Club Español de Madrid. Ur den senare grundades Sociedad Madrid FC den 6 mars 1902.[40] Tre år efter bildandet vann Madrid FC sin första titel efter att ha besegrat Athletic Bilbao i den spanska cupfinalen. Klubben var med och bildade det spanska fotbollsförbundet, Real Federación Española de Fútbol, den 4 januari 1909. Tillägget ”Real” i klubbnamnet (vilket betyder kungliga) beviljades av den spanske kungen år 1920.[41] I slutet av 1920-talet grundades den spanska proffsligan, Primera División, och Real har aldrig degraderats från ligan. De första ligatitlarna vanns 1932 och 1933. I början av 1940-talet följde en nedgång, men 1943 blev Santiago Bernabéu president och byggde metodiskt upp klubben. Real Madrids berömda hemmaarena Santiago Bernabéu-stadion, med en kapacitet på cirka 80 000 åskådare, invigdes 1947.[12] Drömlaget skördar Europaframgångar1953 värvades efter en komplicerad dragkamp med ärkerivalen FC Barcelona klubbens mest berömde spelare genom tiderna, Alfredo Di Stéfano, vilket blev inledningen på klubbens verkliga guldålder.[42] Det lag som vann den nystartade Europacupen fem år i rad 1956–60 är kanske det bästa klubblaget genom tiderna. 7–3-segern i finalen 1960 mot Eintracht Frankfurt inför 127 621 åskådare anses av många vara den bästa match som ett klubblag någonsin presterat.[43] I finalen gjorde Di Stéfano, som nätade i samtliga fem finalsegrar, tre mål och den ungerska målmaskinen Ferenc Puskás resterande fyra. Andra berömda spelare från denna tid var Francisco Gento, José Santamaria, Raymond Kopa, Didí och Héctor Rial. I början av 1960-talet var Real Madrid nära att lyckas köpa Pelé men Pelés klubb Santos och de fotbollstokiga brasilianarna vägrade att gå med på en försäljning varpå affären rann ut i sanden. Real dominerade ändå den inhemska fotbollen stort under resten av 1960-talet och vann Europacupen en sjätte gång år 1966. När man besegrade Partizan Belgrad med 2–1 i finalen bestod startelvan enbart av spanskfödda spelare. Denna trupp blev känd som Ye-yé-laget.[44] Ye-yé-laget slutade på andra plats i Europacupen både år 1962 och 1964. Dominanter på hemmaplan – fem ligatitlar i följdReal Madrids dominans i Spanien fortsatte under hela 1970- och 1980-talen, men det gick nu betydligt sämre i Europacupspelet. Först 1981 nådde laget återigen finalen i Europacupen, men föll där mot Liverpool. I början av 1980-talet hade Real Madrid förlorat sitt grepp om La Liga-titeln. Detta tills en ny uppsättning av inhemska stjärnor gav klubben tillbaka sin nationella framgång.[45] Den spanska sportjournalisten Julio César Iglesias gav denna generation namnet La Quinta del Buitre, vilket härrörde från smeknamnet på en av kvintettens medlemmar, Emilio Butragueño. De övriga fyra medlemmarna var Manuel Sanchís, Rafael Martín Vázquez, Michel och Miguel Pardeza.[46] Med La Quinta del Buitre (som blev en kvartett när Pardeza lämnade klubben för Real Zaragoza år 1986) och anmärkningsvärda spelare som mittbacken Óscar Ruggeri, mittfältaren Bernd Schuster och den mexikanske anfallaren Hugo Sánchez hade Real Madrid ett av de bästa lagen i Spanien och Europa under andra halvan av 1980-talet. Klubben vann spanska ligan fem år i rad 1986–1990 samt Uefacupen 1985 och 1986.[46] Tre Champions League-titlar på fem årUnder 1990-talets första hälft följde en nedgång med tidvis stor dominans från Barcelona. År 1996 utsåg Lorenzo Sanz Fabio Capello till ny tränare. Även om han bara stannade en säsong slutade Real Madrid som ligamästare och spelare som Roberto Carlos, Predrag Mijatović, Davor Šuker och Clarence Seedorf kom för att förstärka truppen som redan hade flera stora spelare såsom Raúl, Fernando Hierro, Iván Zamorano och Fernando Redondo. Tack vare detta lyckades Real Madrid år 1998, under tränaren Jupp Heynckes och efter 32 års väntan, återigen vinna det som numera hade döpts om till Champions League genom att besegra Juventus med 1–0 i finalen på Amsterdam Arena i Amsterdam.[16] Målskytt var Predrag Mijatović. Två år senare upprepade klubben bedriften.[18] I den helspanska finalen på Stade de France i Paris slog Real Madrid relativt komfortabelt Valencia CF med 3–0. Målskyttar i finalen var Fernando Morientes, Steve McManaman och Raúl. Några månader efter segern över Valencia i Champions League-finalen 2000 tillträdde den nye presidenten Florentino Pérez som var fast besluten att göra Real Madrid till världens odiskutabelt största, bästa och rikaste fotbollsklubb.[47] Under åren som följde värvade han bland andra Flávio Conceição, Claude Makélélé och Santiago Solari samt Los Galácticos – superstjärnorna Luís Figo, Zinedine Zidane, Ronaldo och David Beckham. Samtidigt skulle egna talanger lotsas fram. Principen döptes till Zidanes y Pavones – en mix av inköpta storstjärnor och egenproducerade spelare, exempelvis Álvaro Mejía och Antonio Núñez. Klubben vann ligan 2001 och 2003, och 2002 tog de sin nionde Champions League-titel. I finalen besegrades Bayer Leverkusen på Hampden Park i Glasgow.[19] Raúl gjorde det första målet, men matchens mest minnesvärda prestation är Zinedine Zidanes vänstervolley som betydde 2–1. Detta blev också slutresultatet. För Zidane slöts en sorts cirkel med segern – 1998 spelade han i det Juventus som förlorade Champions League-finalen mot just Real Madrid. 30:e ligasegern – tränaren avskedades
Real Madrid spelar match på Santiago Bernabéu-stadion år 2007.
Efter ligasegern 2003 skulle det dröja fyra år innan Real Madrid återigen vann en titel.[48] Florentino Pérez, som började få allt mer kritik för att han tänkte mer på ekonomin än på sportslig framgång, tvingades avgå vintern 2006. Under sommaren valde medlemmarna Ramón Calderón till ny president. En av hans första åtgärder var att återanställa italienaren Fabio Capello som tränare. Capello hade tidigare fört laget till ligaseger säsongen 1996–97. Den 17 juni 2007 säkrades klubbens 30:e ligatitel efter seger med 3–1 mot Mallorca. Inför säsongen 2006/07 värvade Real Madrid den nyblivne italienske världsmästarbacken Fabio Cannavaro och den hårdjobbande mittfältaren Emerson från Juventus.[49] Andra nyförvärv var Ruud van Nistelrooy från Manchester United,[50] Mahamadou Diarra från Lyon[51] och José Antonio Reyes från Arsenal i en bytesaffär där Júlio Baptista gick åt motsatt håll.[52] Calderón misslyckades dock med att infria sin löften om att värva Milanspelaren Kaká, Arsenals Cesc Fàbregas och Chelseas holländske stjärna Arjen Robben. Istället kontrakterades vänsterbacken Marcelo från Fluminense,[53] anfallaren Gonzalo Higuaín från River Plate[54] och mittfältaren Fernando Gago från Boca Juniors.[55] När säsongen startade var FC Barcelona regerande mästare och storfavoriter att vinna sin tredje raka ligatitel. Real lyckades emellertid knipa ligasegern före Barcelona med minsta möjliga marginal – lagen hade samma poäng, men tack vare bättre resultat i inbördes möten (de båda ”el clásico”-matcherna – Real vann på Santiago Bernabéu, och det blev oavgjort på Camp Nou) tilldelades ligasegern Real Madrid, trots att Barcelona hade bättre målskillnad. Ligasegern blev än mer oväntad då laget gått kräftgång under hösten men en otrolig avslutning på säsongen gjorde att man till slut vann guldet. För både David Beckham och Roberto Carlos blev ligaupplösningen den sista matchen i den vita tröjan; Beckham flyttade till amerikanska Los Angeles Galaxy och Carlos till turkiska Fenerbahçe. Trots klubbens första ligavinst på fyra år valde styrelsen att entlediga Capello från jobbet som tränare den 28 juni 2007.[56] Italienarens pragmatiska spelstil, med uttröttande av motståndaren och många vinster i slutminuterna, passade inte in i styrelsens ambition att spela en underhållande fotboll.[56] Beslutet att avskeda Capello fick stark kritik från såväl många fans som expertis i Spanien. Framförallt menade man att laget sedan 2003 totalt saknat kontinuitet då tränare anställts och avskedats på löpande band vilket anses ha varit en starkt bidragande orsak till de uteblivna framgångarna under åren 2003–2007. Efter mycket spekulationer anställdes i början av juli 2007 tysken Bernd Schuster som nu återvände till klubben som tränare.[57] Schuster för laget till ny ligaseger
Real Madrid-spelarna firar efter segern mot Valencia i finalen av Supercopa de España (spanska supercupen).
Real Madrid värvade friskt[58] inför säsongen 2007/2008 och tog in försvararna Christoph Metzelder från Borussia Dortmund, Pepe från Porto och Gabriel Heinze från Manchester United. Andra nyförvärv var det polska straffspöket Jerzy Dudek från Liverpool, den holländske mittfältaren Arjen Robben från Chelsea och Wesley Sneijder från Ajax och den unge talangen Royston Drenthe från Feyenoord. Man hämtade också anfallaren Javier Saviola från Barcelona. Sammanlagt spenderade man drygt 1 miljard kronor på spelarköp.[58] Satsningarna gav goda resultat under säsongen. Real Madrid vann ligan efter att bland annat ha besegrat Barcelona både på Camp Nou[59] (0–1, målskytt Júlio Baptista) och på Santiago Bernabéu[60] (4–1, målskyttar för Real: Raúl, Robben, Higuaín och van Nistelrooy på straff) i slutet av säsongen då Real Madrid redan var klara mästare. I Europaspelet gick det emellertid sämre för Real Madrid under säsongen. Efter att ha vunnit sin grupp i gruppspelet förlorade laget mot Roma i åttondelsfinalen – båda matcherna slutade med 2–1-seger till den italienska klubben.[61] Den 9 december fick Bernd Schuster sparken som tränare för Real Madrid och den före detta Tottenham-tränaren Juande Ramos ersatte honom tillfälligt.[62] Den andra Florentino Pérez-eran (sedan 2009)
Kaká presenteras på Santiago Bernabéu-stadion.
Ramón Calderón avgick som klubbpresident mitt under säsongen 2008/2009. Tillförordnade presidenten Vicente Boluda utlyste nyval till sommaren 2009 och rykten uppstod snabbt att Florentino Pérez (som innehade posten åren 2000–2006) tänkte kandidera. Den 14 maj 2009 tillkännagav Pérez att han tänkte ställa upp i valet. Till slut blev det dock inget val alls på grund av att de andra kandidaterna av olika anledningar drog sig ur valkampanjen och Pérez kunde tillträda som nygammal klubbpresident den 1 juni. Samma dag utsåg han chilenaren Manuel Pellegrini till ny tränare och fransmannen Zinedine Zidane till sin rådgivare.[4][63] Han gjorde också argentinaren Jorge Valdano, som både spelat och tränat klubben tidigare, till ny klubbdirektör och sportchef med stort inflytande vad gäller kontrakt, spelarköp och försäljningar.[63] Ett par dagar innan han tillträdde sade Pérez på en presskonferens: ”Vi vill skapa och arbetar emot ett spektakulärt projekt, och det är att göra Real Madrid till den bästa klubben i Europa igen. En klubb som Real Madrid måste ha några av världens bästa spelare.”[64] Redan den 4 juni rapporterade spansk media att Pérez lyckats köpa loss superstjärnan Kaká från AC Milan för en transfersumma på 56 miljoner pund,[33][34] och bara några dagar efter uppgav engelska Manchester United att de accepterat ett rekordbud på 80 miljoner pund (960 miljoner kronor – det i särklass högsta budet någonsin för en idrottare[35]) för den portugisiske yttermittfältaren Cristiano Ronaldo,[36] som år 2008 utsågs till världens bästa fotbollsspelare av FIFA.[65] Ronaldo skrev på ett sexårskontrakt med klubben den 26 juni.[37] Enligt tidningen El Mundo tog Real Madrid två lån på sammanlagt 153 miljoner euro (motsvarande 1,6 miljarder kronor) för att ha råd med sina stjärnförvärv.[39] Den 25 juni värvades den spanske landslagsmannen Raúl Albiol från Valencia CF för omkring 15 miljoner euro[66] och den 1 juli kom Reals tredje stora sommarvärvning i form av den franske landslagsspelaren och anfallaren Karim Benzema från Lyon.[67] Denna övergång var värd mellan 375 och 440 miljoner kronor.[68] Den 29 juli kom man överens med Liverpool om en övergångssumma för försvarsspelaren Álvaro Arbeloa, som skrev på ett femårskontrakt.[69] Den 1 augusti lämnade Gabriel Heinze klubben för spel i franska Marseille.[70] Den 4 augusti nådde klubben en överenskommelse med Liverpool angående mittfältaren Xabi Alonso och meddelade samtidigt att man bryter kontraktet med försvararen Míchel Salgado, som då lämnade klubben efter 10 år.[71][72] Den 6 augusti lämnade även Klaas-Jan Huntelaar klubben för spel i italienska Milan.[73] Arjen Robben gick till Bayern München och Wesley Sneijder till Inter. MeriterMeritmässigt är Real Madrid den mest framgångsrika fotbollsklubben någonsin, framröstad till ”århundradets bästa lag” av FIFA.[74] Tyngst väger Reals nio titlar i Mästarcupen/Champions League, världens största turnering för klubblag. Italienska Milan är näst bäst med sju segrar. Totalt har Real Madrid varit i final tolv gånger, även det rekord. I övrigt har klubben vunnit allt som går att vinna utom den numera nedlagda Cupvinnarcupen. Real Madrid har vunnit spanska ligan 31 gånger (rekord) och spanska cupen 17 gånger.[5] Dessutom har klubben vunnit Uefacupen två gånger.[75] Statistik och rekord
Raúl, lagkapten i Real Madrid, har spelat 711 matcher för klubben.
Manuel Sanchís Hontiyuelo är den spelare som spelat flest matcher för Real Madrid – 712 A-lagsmatcher mellan år 1983 och 2001.[76] Anfallaren Raúl kommer på andra plats med 711 spelade matcher. Rekordet i antal matcher för en målvakt innehar Iker Casillas, med 440 framträdanden. Med 127 landskamper för Portugal, 47 av dessa spelade då han tillhörde Real Madrid, är Luís Figo den som spelat flest internationella matcher i klubbens historia.[77] Raúl är Real Madrids bäste målgörare genom tiderna med 318 mål på 711 matcher (1994 och framåt).[78] Fyra andra spelare har också gjort över 200 mål för Real: Alfredo Di Stéfano (1953–64), Carlos Santillana (1971–88), Ferenc Puskás (1958–66) och Hugo Sánchez (1985–92). Hugo Sánchez innehar också rekordet för flest gjorda ligamål på en säsong (38 säsongen 1989/1990). Di Stéfano var i flera årtionden den som gjort flest mål för klubben i Europacupen (49 mål på 58 matcher). Raúl slog detta rekord år 2005. Det snabbast gjorda målet i klubbens historia (efter 15 sekunder spelade) gjordes av brasilianaren Ronaldo den 3 december 2003 i en ligamatch mot Atlético Madrid.[79] Real Madrids har vunnit Champions League nio gånger och är den klubb som spelat flest semifinaler i Champions League, nämligen 21 stycken.[80] Raúl är den bäste målgöraren någonsin i Champions League, med 64 mål. Mellan 1956 och 1970 deltog Real Madrid i femton Europacuper i följd, vilket även det är rekord. Rivalitet med FC BarcelonaReal Madrid har genom åren anklagats för att vara gynnade av den spanska regeringen eller det spanska fotbollsförbundet, anklagelser som klubben alltid har avvisat. Rivaliteten med FC Barcelona grundar sig på vad en del betraktar som politiska spänningar mellan kastilianer och katalonier – Real Madrid är huvudstadslaget och symbolen för den spanska staten, medan FC Barcelona varit motsatsen med dess starka katalanska identitet.[15] Under senare år har motsättningarna mellan de två storklubbarna tonats ner, både i klubbarnas ledning och mellan spelarna. Rivaliteten fansen emellan är emellertid fortfarande intensiv och bland dem anses det i princip vara förräderi att byta klubb till ärkerivalen. En av de spelare som tydligast fått erfara detta är Luís Figo, som, efter att ha gått till Real Madrid från Barcelona för motsvarande drygt 500 miljoner kronor år 2000,[30] möttes av konstanta burop och inkastade föremål när Real spelade mot Barcelona på Camp Nou. Kulmen kom i november 2002 när Barcelona-fans kastade in ett grishuvud mot honom.[81] Matcherna som spelas mellan de båda lagen varje år kallas El Clásico och väcker stor uppståndelse såväl inom media som bland fans. El Clásico har vunnits av Real Madrid 68 gånger och av Barcelona 61 gånger. Sedan år 2000 har Barcelona vunnit sju av mötena, Real Madrid sex, medan sex stycken har blivit oavgjorda. SpelareTruppen 2009/2010Spanska lag är begränsade till att ha tre spelare utan EU-medborgarskap. Följande lista innehåller endast spelarens huvudsakliga nationalitet; flera icke-europeiska spelare i laget har dubbelt medborgarskap i ett EU-land. Spelare från AVS-länderna – de länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet som undertecknat Cotonouavtalet – räknas inte på samma sätt.
Från Real Madrid Castilla
Berömda tidigare spelare
Noter
Se även
Externa länkar
Questions for article: cristiano a rialmadrid, cristiano rialmadrid, cristiano ronaldo rialmadrid, cristiano ronaldo skizze, emblema fc.barselona, fc barselona vs real madrid, fc rial.madrid, fc rialmadrid, ferenc puskas picture in 1966, ferenc puskas wallpaper, football-rial madrid |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
This article is from Wikipedia. All text is available under the terms of the GNU Free Documentation License.
IHS Europe: Infrared Heating Systems for Home and Business.