Walter Gropius

Poll without page-refresh

	del.icio.us
	Digg
	Furl
	Reddit
	Rojo
	Add to OnlyWire

Walter Gropius.

Walter Gropius – Bauhaus i Dessau.

Hansaviertel

Walter Gropius, född 18 maj 1883 i Berlin, Tyskland, död 5 juli 1969 i Boston, Massachusetts, USA, var en tysk arkitekt. Son till en arkitekt.

Walter Gropius är släkt med den kända arkitekten Martin Gropius. Han föräldrar var byggrådet Walther Gropius och Manon Gropius (född Scharnweber). 1903 började han studera vid den tekniska högskolan i München och fortsatte sedan studierna i Berlin. Han träffade Alma Mahler, hustru till Gustav Mahler, och inledde ett förhållande med henne. De gifte sig 1915. Äktenskapet upplöstes 1920. De hade dottern Manon (1916–1935) tillsammans. Han arbetade för Peter Behrens 1910-1913 där även Le Corbusier och Mies van der Rohe verkade. Samarbetade med Adolf Meyer 1913-1914. Efter tiden hos Behrens började arbeta på egen hand som industridesigner och arkitekt. Gropius började rita byggnader i den industriella klassicism han lärt sig hos Behrens. Han var även med i konst- och arkitekturgruppen Gläserne Kette.

Han tog fram interiörer, tapeter, möbler, bilkarosser och ett diesellokomotiv. Hans första viktiga verk som arkitekt var Fagus-Werk i Alfeld an der Leine. Detta tog han fram tillsammans med Adolf Meyer. Detta verk med sin stål- och glasarkitektur blev stilbildade för den moderna arkitekturen, under 1920-talet känt som Neues Bauen och Neue Sachlichkeit. 1914 deltog Gropius och Meyer vid Deutscher Werkbunds utställning i Köln där de två byggde en fabriksbyggnad som fick inverkan på den moderna industriarkitekturen med bland annat glasade trapptorn.

Efter första världskriget involverade han sig i flera radikala konstnärsgrupperingar i Berlin. Rektor för Bauhaus 1919-28 (skolan stängdes av nazisterna 1933). Under 1920-talet engagerade sig Gropius i massbyggnation och för att hitta lösningar för modern stadsbyggnad. Han ville rationalisra byggandet. Han tog fram flera byggprojekt som bostadsområdena i Dessau-Törten (1926–1931), Dammerstock (1928–1929) och Siemensstadt i Berlin (1929/30).

Han praktiserade som arkitekt i Berlin fram till 1934 då Gropius flyttade till England. Hans arkitektur attackerades av nazisterna. Han flyttade vidare till USA 1937 där han omgående utsågs till professor vid Harvard. Han samarbetade med Marcel Breuer 1938-1941 och grundade The Architect's Collaborative 1945.

Under sina sista år var Gropius åter verksam i Berlin. Han skapde bland annat ett niovåningshus för Interbau i Hansaviertel 1957. Gropiusstadt i Berlin har fått sitt namn efter Gropius och det första spadtaget togs av Willy Brandt tillsammans med Gropius 1962. Han blev hedersdoktor vid Freie Universität Berlin 1963. Hans ritningar låg till grund för Bauhaus-Archiv i Berlin.

Gropius var en ledande teoretiker och lärare på Bauhausskolan. Skolan propagerade för en konst och arkitektur som bejakade industrins produktionsmetoder och material. Arkitekturen skulle acceptera standardisering och prefabrikation. Han ville omvandla arkitekturen till en vetenskap som verkade genom exakta matematiska beräkningar. Han var den som introducerade inre bärande stålramar i byggnaderna, något som tillät uppglasade väggar runt hela byggnaden.

Walter Gropius ligger begravd på Südwestkirchhof Stahnsdorf.

Projekt

Skolbyggnad, Bauhaus, Dessau, Tyskland, 1919-1925
Skofabrik, Fagus-Werk, Alfeld an der Leine, Tyskland, 1911-1913
Privatbostad, Gropius House, Lincoln, Massachusetts, USA, 1937
Skolbyggnad, Harvard Graduate Center, Cambridge, Massachusetts, USA, 1950
Höghus i Hansaviertel 1957 (Interbau)
Kontorshus, Pan Am Building, i samarbete med Pietro Belluschi, New York, USA, 1963
Bauhausarkivet, Bauhaus-Archiv - Museum für Gestaltung, Berlin-Tiergarten, Tyskland, 1976-1979